Angelägen workshop om kön och makt

Dela
May 31, 2017, 9:00
Högskolan

​"Allt handlar egentligen om makt." Det sa
Malmöforskaren Jesper Fundberg när han gästade en workshop om genus och
normer på MC2 tidigare i vår. Han varnade för att stereotypifiera
människor, men betonade samtidigt att det är viktigt att förstå att
stereotyper finns.

​Jesper Fundberg är lektor i idrottsvetenskap på Malmö högskola, och forskar om maskulinitet, idrott, etnicitet och genus. Ett 60-tal deltagare samlades i Kollektorn den 30 mars för att lyssna till den inbjudna gästen och prata om de perspektiv han lyfte fram. 
Initiativet till workshoppen kom från Cristina Andersson, viceprefekt för nyttiggörande och jämställdhetsombud på MC2:
– Syftet med den här stunden är att öka er medvetenhet och vilja att diskutera de här frågorna i vår egen miljö, sa hon i en kort introduktion innan hon lämnade över ordet till Jesper Fundberg.
 

Cowboys som exempel

Han inledde med att slå fast att allt egentligen handlar om makt, och använde cowboys från vilda västern som belysande exempel:
– I den gruppen är det den som skjuter snabbast som har makten. Men i akademin är det inte lika självklart. Här kan det istället handla om att vara den som har makt över dagordningen och över vilka frågor som diskuteras, the agenda power, sa Jesper Fundberg.
 

Tre starka normer

Det handlade om män som tar plats, kvinnor som inte tar plats eller som tar plats och blir ifrågasatta för det. Här hade han identifierat tre starka normer:
– Män pratar mycket mer än kvinnor, men är ofta inte medvetna om det. Har ni nånsin hört en man säga att han pratar för mycket? Har ni nånsin hört en kvinna säga det? Män tar tid och plats, en kvinna är söt, glad och omhändertagande. Varför är inte Angela Merkel glad? Varför ser hon inte glad ut? Det är faktiskt en fråga som diskuteras i Tyskland, men vi hör ju aldrig motsvarande diskussion när det gäller Donald Trump, konstaterade Jesper Fundberg.
 

Fick mothugg

En del åhörare provocerades av Jesper Fundberg och menade att han stereotypifierade människor. Flera gav honom mothugg och kunde berätta om möten med manliga studenter som inte tar plats, och kvinnliga studenter som fyllde rummet.
– Jag pratar naturligtvis inte om alla män eller om alla kvinnor. Vi diskuterar mönster här i dag. Man ska vara försiktig med att stereotypifiera, samtidigt som stereotyper faktiskt existerar, sa Jesper Fundberg.
 
Heteronormen var en annan aspekt som lyftes fram. Fundberg visade två bilder på sig själv – en där han var klädd i kostym och en där han var sminkad som en kvinna:
– När människor gör saker som ligger utanför ramen måste de genast förklara sig, kommenterade han.
 
Med jämna mellanrum bröts föreläsningen av korta tvåminutersdiskussioner där deltagarna fick en möjlighet att diskutera det de hört och ventilera sina egna erfarenheter. Avbrott som uppenbarligen uppskattades mycket.
 

Lätt vara vit medelålders man

Fundberg konstaterade att det är lätt att vara man i en maskulin värld, i synnerhet om man är en svensk, vit, medelålders medelklassman, och berättade hur han ibland blir bemött när han är ute och föreläser:
– Vi gör kön och tror i allmänhet att vi inom akademin är annorlunda och bättre. Men folk kan komma fram och säga "jag lyssnade på en kvinnlig föreläsare och höll inte alls med, men nu när jag hör dig säga ungefär samma saker tycker jag att det är intressant!"
Kvinnor och män tenderar också att reagera på olika sätt, även inom respektive kön.
– Kvinnor ler antingen saligt och tycker "han har verkligen försökt förstå" – eller också sitter de med armarna i kors och tycker att de andra lyssnar bara för att jag är man, och att de själva diskuterat samma saker i hundratals år utan resultat. Män har som regel bara en reaktion – skepticism.
 

Manliga och kvinnliga prefekter

I sin forskning har Jesper Fundberg bland annat undersökt hur manliga och kvinnliga prefekter blir bekräftade. Män får ofta höra att de ska fortsätta med sin forskning parallellt med prefektuppdraget, och låta andra gå på möten eftersom den manlige prefekten inte kan vara med på allt.
Kvinnliga prefekter fick däremot rådet att sluta med sin forskning eftersom det ansågs viktigt att gå på möten för att få information, och de inte kan göra två saker samtidigt, sa Fundberg.
 
Text och foto: Michael Nystås